lördag 16 juni 2012

Ordningsam bohem

Under de senaste fyra åren har köket långsamt och våldsamt förvandlats för att passa mig bättre. Vi har ett långsmalt litet kök - typiskt 50-tal. Man får inte plats att äta där utan köksbord är i rummet bredvid. Den våldsamma förvandlingen startade då min man efter ett glas rött tog släggan och började slå ute en vägg en fredag kväll (Han har slagit ut andra väggar också i vårt hus, så jag vart inte förvånad). Detta resulterade i att vägg ner, dörr bort, halv vägg ner, skåp flyttades, bänk fri, väggar i hallen åkte, gästtoaletten flyttades, vips två dörrar till försvann, gemensamt golv mellan kök och hall. DÖRRAR tycker man inte om. De brukar man gå in i när de inte är stängda. Sen vart det, rosa italiensk mosaik och mörkrosa köksskåp utan köksluckor. Ett pimpat 50-tals kök som skiner i ljuset från syncentralen starka lysrör.

Så vi fick ordning på de stora sakerna - dörrar, väggar och lampor. Ens förmåga till att vara ordningsam går hand i hand med att synen försämras. Mitt problem är jag hela livet varit slarvig med saker, en bohem. Mitt slarviga jag har fått brottats med nya förutsättningar. Snart måste jag ta itu med ordningen av smågrejor i kök och kyl. Senaste veckorna letar jag mycket efter salt, decilitermåttet, diskborsten, handduken, min espressokopp. Jag hittar det inte bland all disk, brödpaket och fruktkorgar. Även kylskåpet är jag ovän med speciellt lördag - måndagar då kylen är full, mer glad på fredag då den är nästan tom. Jag hade ett system men jag märker att det inte håller. Osten är där det vet jag men jag hittar icke. Jag måste ropa på man eller barn. Ofta står det jag söker där det borde stå men 20 cm till höger eller vänster. Det räcker numera med 20 cm, sen är jag lost. Jag letar också efter vattenkranen, jag kan stå med ett smustigt glas i handen på ett ställe, sätta på kranen och så kommer vattnet någon annanstans. Upplevelsen är lite som  trolleri - oops det rinner vatten DÄR borta.

Det är även svårt att hantera andra människor i köket. Eller hantera mig? Jag kan lätt stå och vifta med en kniv nära någon eller när jag hackar morötter ska bara någon sticka fram en hand och ta en bit. Men den handen ser jag inte. Mitt mantra "akta er nu, inga händer nära mig!!".eller "akta, jag kommer med varma saker!!". Helst föredrar jag att vara själv och laga mat. Just nu är detta inget problem, jag lagar alla mat till familjen. Men katten barnen måste ju få lära sig laga mat...hur ska jag fixa detta?