söndag 27 oktober 2013

Öppnar dörren till mitt liv

Storvindarna snor runt vårt lilla radhus som ligger på en vacker hörna på Hisingen. Jag har precis avslutat en oktobermånad med fasligt många resor i mitt arbete. Kors och tvärs har jag farit oftast med X2000. Jag trivs verkligen på X2000 t.ex. mellan Göteborg och Stockholm. Speciellt i 1:a klass (som man kan få för samma pris som 2:a ibland) för då kan jag få maten vid platsen och slippa snubbla mig igenom tåget. Snubblandet har ju medfört att jag många gånger grabbat tag i folks kalufs eller avsaknad av kalufs då jag helt enkelt missat de små handtagen på stolsitsarna. Men vad gör det - X2000 är som att vara hemma, man slänger av sig skorna, kopplar upp datorn, lyssnar på Spotify, käkar Mannerströms tre-rätters.....kanske lite rödvin? Sen, går man på toa.

Hur mysigt som helst. 
Ensamhetens lovsång. 
Ingen i närheten som "bara" ska hämta en tröja, köpa en app på sin mobil eller få lappar från skolan ifyllda. Toalettvardagen för en förälder.  
Men inte i 1:a klass. 
Man kan kontemplera..i sin privata lilla bubbla. Ta god tid på sig. Det är ju 1: a klass.
Man kan avsluta med att betrakta näsan i spegeln. Passa på att krafsar bort något privat. 
Sen vänder man sig om. 
Först då ser man den vidöppna dörren. 
Precis som hemma. 

lördag 10 augusti 2013

Blind Design

Hittade en följd intressanta bilder i iPhonen från en minnesvärd hastigt påkommen jobbresa till Västerås i våras kl 05.54. Gggr. Kön till espressobaren var för lång för att hinna köpa med sig desperatkaffe utan snabbt fick jag hoppa på ett nytt regionaltåg till Västerås. Jag har ondgjort mig förr kring dessa dubbeldäckare till tåg- småtrappor och glasdörrarnas eldorado. Klockan 5.57 drack jag världen minsta sunkautomatkaffe....och sakta började jag fundera över vem som designat dessa tåg. Mina koeffintorra tankar fick min blick att dras långt bort till en liten liten liten fläck på de vackert välvda dörrarna som så ofta mött min panna.

                                                                                                                                                                             


















Är det ett klistermärke?...eller vad i...?  kan det...jag reser och går närmare





Nä, men titta. Designern har tänkt på oss stackars hel och halvblinda människor som trots allt överlevt ett tag på tåget. Den lilla lilla bilden visar att dörren öppnas genom att röra lätt på dörren.  Tänk om jag hade sett denna lilla rektangel alla tidigare gånger jag åkt tåget och planlöst stått och tryckt på glasdörren. Men här finns mer information till mig, även den dag då jag är totalt helblind. Mitt på dörren finns prickig blindskrift på prickig glasdörr. Suveränt. Nu blev jag himla nyfiken - vad står det för väsentlig information till mig då? Jag vill läsa....























Men ack ack ack denna Designer. 
Hen vill jag gärna träffa.  
Mitt finger närmar sig den efterlängtade blindskriften.
Men ingen kittlande känsla i fingertoppen utan enbart ljudet...
...svisch..




Ps Jo, småfnittrandes började jag testade om och om igen om jag kunde hinna läsa innan dörren stängdes, men attans jag lyckades aldrig. Efter ett tag såg och insåg jag plötsligt att tågvagnen förutom välvda dörrar även innehöll passagerare...