På vift i den stora vida världen

Då har man varit i Sydkorea. Underbara människor, som är så hjälpsamma att de med lätthet engagerar fyra personer i mataffären så att jag hittar rätt buljong till den underbara nudelsoppan jag åt till frukost i åtta dagar. Eller mannen som kom springandes efter mig och min kollega i deras katakomberliknande shopping-mall, bara för att artigt överräcka en engelskspråkig karta över det ändlösa shoppinggångarna. Jag klarar inte längre av att resa ensam utomlands om det är några längre tider och okända platser. Två kollegor följde med på konferensen. Min vita käpp såg ut att jaga koreanerna som en farligt vit orm tyckte min kollega. Även här väjer de. Ett internationellt språk. Vilket gör att jag litar blint på käppen.

I Indien förra året backade folk artigt. Plötsligt kom inte så många tiggare eller försäljare fram när vi gick på shoppinggatorna i ett myllrande Mumbai. Ett Mumbai där 50% av befolkning bor på gatorna. Min kollega mässade, höger, höger, en kant, en till, en kant, nu så...kant, tant, TANT, kant, hund, HUND, vänster 90 grader, vänster..... Till vänster finns ett stup! VA? Asch, jag bara skojade. Ledsagarhumor?

Till Chicago åkte jag 2008 själv. Då hade jag precis fått min diagnos. Skit tänkte jag. Ringde syncentralen. Stod på kölista på fem olika typer av utredningar. Jag ska till Chicago om en vecka, Jag behöver en käpp. Ok, jag fick gå på intensiv-snabb-käpp-kurs. Till Chicago skulle jag. En trick är spana in storväxta personer tex långa gråhåriga män eller omfångsrika damer. Perfekt att ta rygg på som synskadad!

Det underlättar om jag kan bo på hotell med bra service. Helst nära konferensen och med möjlighet till att äta på hotellet. I Seoul bodde vi suveränt bra. Jag har aldrig sett så många lampor på ett hotellrum som så ofta brukar av någon anledning sakna lampor. Här fanns ficklampa innan för dörren (!), automatiskt lyse på i garderoben, en välkomstspoling av den elektriska toaletten varje gång man kom in, lampor längs golv och taklister. Via en kontrollpanel styrde man alla lamporna. Trött en kväll gick jag o lade mig, och släckte ALLT. Vaknade kl 4 av att hela rummet badade i ljus. Vad i ..? Absurt. Förvånade. Oförklarligt. Men vänta lite, aha..så här har jag känt förut...en ny situation...Jag hade helt enkelt inte sett skillnaden. Jag hade lyckats tända allt och därefter borrat ner mig i de ljuvliga kuddarna ur hotellets exklusiva kuddmeny.