Att konversera

- Ja, det var rätt intressanta föreläsningar...eller hur? säger jag medan vi letar efter lediga platser på den knökfulla stimmiga restaurangen för konferensen.
- Ja, fast jag vet inte ....kanske var det lite dålig struktur, säger stockholmaren och pekar på två lediga platser vid ett runt bord. Vi nickar mot övriga vid bordet och slår oss ner.
- Hur har du det förresten nu på din nya tjänst, det var ju ett tag sen vi sågs frågar jag medan tallrikar med mat serveras.
- Jo, det är bara svårt att hinna med....säger stockholmaren och tuggar. Du, den här fisken behöver salt...
- Ja det är svårt att hinna med allt säger jag och tuggar.
...
- Jag jobbade ju i tre år på två ställen, det blir liksom inte 100%, säger jag.
....
- Men du hade nog rätt, föreläsningarna var rätt ostrukturerade, säger jag.
,,,,
- Men innehållet var ända rätt bra, säger jag.
.....
- Den här potatispurén var väldans god, smackar jag, få se om man får kaffe sen...
- Nu äntligen hittade jag saltet, jag var tvungen att gå ut i köket för att be om salt, vilket ställe, pustar stockholmaren och sätter sig ner igen.


Liknande situationer har ju hänt många gånger. Bara tanken på hur detta ser ut utifrån gör mig så himla fnittrig. Tror detta är min typ av humor. Finns ett drag av Monty Python över situationen. En vulgärt pratsam skåning som har så himla trevligt med sig själv :)